E. Lilja Sjödin (2009)
Första lektionen blev en chock
EN TJEJ KLÄDD I MINIMALA KLÄDER och håret uppsatt i två snoddar. En kille iklädd cape och ett låtsas-svärd över axeln. Två tjejer iklädda Hello Kitty-kläder och ett helt gäng iklädda Sailor Moon-kläder. Och det var bara ett axplock. Runt omkring dem, i hela Düsseldorf, och framför allt längs hela Rhenpromenaden, vimlade det av folk som var utklädda till de mest underliga typer. Jag och min kompis utväxlade oroliga blickar och undrade vad vi hade gett oss in på.
Det var vårt första intryck av Düsseldorf och vi förstod sedan att anledningen till alla japanska utklädnader var “Japan Tag”, och att tyskar normalt sett inte har sådana kläder på sig.
För halva sommaren 2009 hamnade pilen på Düsseldorf. Tanken på att spendera en hel sommar i Uppsala utan riktigt ha något att göra lockade inte riktigt, och jag behövde ta nästa steg mot min dröm, att jobba i EU. Med franska i bagaget och pågående juristutbildning kändes tyska som nästa naturliga steg att ta. Sagt och gjort, jag mailade in min ansökan och blev antagen till kursen.
FÖRSTA LEKTIONEN BLEV EN CHOCK. Läraren pratade bara tyska! När jag andats några gånger insåg jag snabbt att tyska är hyfsat lätt att förstå, framför allt när läraren pratar någorlunda långsamt, gärna repeterar om någon ber om det samt om du har en ordbok i högsta hugg. Allt under lektionerna har skett på tyska. Är det något ord som man inte förstår förklaras det på tyska med andra ord, något som gjorde mig lite rädd i början. När jag kom till Düsseldorf hade jag aldrig läst tyska innan. Det enda jag kunde säga var en liten ramsa som fastnade i mellanstadiet: “Ich bin ich, du bist du, ich heisse Emma, wie heist du?”. Om jag sedan lärde ett ord till förutom den ramsan under första veckan blev jag överlycklig, det svåra var bara att läraren bad mig förklara det nyss lärda ordet på tyska. Det gick mindre bra. Nu, efter tre veckor börjar jag få kläm på det.
Den tyska grammatiken, som jag fått höra så många skräckhistorier om innan är svår, det går inte att förneka. Även den förklaras på tyska. Men lärarna är duktiga, och speciellt den första läraren visade oss att det inte behöver vara jättesvårt, med hjälp av några tabeller går det att behärska ganska bra.
VARJE FREDAG HAR EN UTFLYKT stått på schemat. Vi har sett Düsseldorfs nyaste stadsdel, Medienhafen, fått en guidad rundtur i Köln och, den bästa utflykten hittills, åkt till en pittoresk liten stad nere vid Rhen som heter Königswinter, där vi tog på oss våra allra bästa bergsbestigarminer och vandrade upp till både ett slott och en gammal ruin som ligger högst upp på det lilla berget. Utsikten därifrån var slående, och det var häftigt att se en lite lantligare del av Tyskland, istället för att bara se de stora städerna runt Rhen.
Med undervisning tre timmar per dag måndag till torsdag och utflykter på fredagar kan även den bästa räkna ut att vi har haft ledig tid att disponera. Düsseldorf verkar vara en stad som blommar upp under de varma månaderna. Invånarna i staden sitter gärna på uteserveringarna som finns och tar sig en öl, troligtvis en Altbier, ölsorten som är stadens stolthet. Düsseldorf kan även stoltsera med något som brukar kallas “världens längsta bardisk”, en gata i Altstadt, den gamla delen av staden. Lockar inte uteserveringarna kanske en promenad längs Rhen låter intressant, allt medan du kollar på de otaliga båtarna som puttrar på längs Rhen med sin last. Är det en fin kväll kan man gärna slå sig ned på en av bänkarna längs Rhenpromenaden och njuta av solnedgången. Det finns åtskilliga museum i staden.
Filmmuseum, stadsmuseum, flera olika konstmuseum och andra tillhåll där diverse konstnärer och andra kulturella människor gärna håller till finns på flera ställen. Passa gärna på första onsdagen i månaden efter klockan 18, då är alla muséer gratis. Har du ingen höjdrädsla att brottas med så kan du ta hissen upp i Rhentornet, något som blir världens största decimalklocka när det börjar mörkna. Därifrån kan du njuta av utsikten och vid klart väder ser du ända till Köln. Staden Düsseldorf är full med parker. Där solar, grillar, joggar, läser Düsseldorfarna. I en av parkerna ligger det en utomhusbio som visar olika filmer när mörkret har fallit.
ATT SHOPPA I DÜSSELDORF är inga problem. I Altstadt ligger många butiker, och där samsas allt ifrån de stora kedjorna till mindre, mer unika butiker. Känner du att pengarna bränner i fickan, varför inte bege sig till Königsallee, känd som Tysklands dyraste gatan. Här trängs turister med Porschar, BMW:s, Prada, Louis Vuitton, Chanel och alla andra något dyrare märken.
Allt detta har jag upptäckt och upplevt. Är det något jag framförallt kommer komma ihåg och rekommendera till mina vänner, är det att gå på Marionett-teatern som ligger på Bilker Strasse. Min erfarenhet av marionett-teater var minst sagt begränsad, det närmaste jag kommit var en föreställning på dagis samt marionettscenen från “Sound of Music“. Jag blev så positivt överraskad! Trots att de som höll i trådarna hela tiden syntes fick dockorna liv och jag tyckte att de till slut rörde sig av sig själva. Trots att jag inte kunde någon tyska kunde jag av de få orden som jag ändå förstod och av dockorna och dess spel sluta mig till vad som hände, vad historien handlade om samt de viktiga händelserna. Biljetten för 15 euro var väl värt pengarna, även för mig som fattig student.
SJÄLVKLART KOMMER JAG även ta med mig tyskan hem, den tyska jag har lärt mig under dessa fyra veckor motsvarar nog mer än väl ett år nybörjartyska. Sist men inte minst har jag lärt känna tretton nya människor, ganska väl, och dessa är några jag antagligen aldrig hade stött på i det vardagliga livet jag lever i Sverige. För till syvende och sist är det ändå därför jag fortsätter utmana mig själv och reser till länder jag aldrig förut varit i. Att bryta vardagens lunk och uppleva nya städer och lära känna nya människor.