Bloggar

Malin Bergstedt kom som 20-åring till Düsseldorf med en termins universitetstyska i bagaget. Här valde hon att göra språkpraktik på en Hauptschule genom Caritasverband Düsseldorf. I sin praktikblogg berättar hon om utmaningarna på skolan, tjafs med elever och varför detta kom att bli det bästa halvåret i hennes liv.

Läs även Elin Malmqvists blogg om språkpraktiken på IKEA och livet i Düsseldorf >>

PRAKTIKVECKA 1-2: EN SUPERBRA START / BARNEN HAR OTROLIG RESPEKT FÖR LÄRARNA

Min praktikplats är super, hade inte kunnat be om en bättre. Min handledare och jag kommer jättebra överens och hon är mycket mån om att jag ska få variation i mitt arbete och få intressanta uppgifter – vilket jag även får. Jag har fått hjälpa en kurator att föra statistik på eleverna, sitta med på hennes och andra kuratorers elevsamtal, haft privatlektion med en kille i engelska, hjälp till på olika lektioner, gjort te och kaffe, hjälpt till att förbereda lektioner, skrivit worddokument och mycket mer. Jag kommer också att få ta del av många av elevernas temadagar och utflykter. Nästa vecka ska jag få gå på teater och vara med på en självförsvarskurs. Det ser jag fram emot.

Jag är även väldigt fri att bestämma själv hur jag vill lägga upp min praktik. Ett eget initiativ jag tagit är att fråga om jag får hjälpa till på en engelskalektion en gång i veckan. Det fick jag och var jag med klass 10 på deras lektion. Det var som en dubbel språklektion för mig. Först och främst var jag tvungen att förstå uppgifterna på tyska och sedan snabbt byta till engelska. Det krävdes koncentration om man säger så! Men bra hjärngympa. Annars är jag aktiv med att komma med förslag på vad jag och en kollega ska göra tillsammans med tjejgruppen. Vi ska hålla i den på måndagar och jag är även positiv till att delta i alla slags aktiviteter som ordnas av skolan.

Nu i början känns det en aning rörigt, då jag inte alltid hänger med på vad eller vem lärarna pratar om eftersom det finns ungefär 430 personer på skolan. Så fort det är något viktigt jag inte förstår, så skriver jag upp det i ett anteckningsblock och går igenom mina frågor med min handledare när vi har tid.

Det känns som om jag kommer att lära mig mycket av min praktik - både språkligt och hur jag själv fungerar med olika slags människor. Något jag märkt är hur stor skillnad det är mellan det svenska och tyska skolklimatet. Barnen har otrolig respekt för lärarna och – som jag först inte trodde – faktiskt även för mig. Några oförskämdheter kommer absolut inte på tal. Dock är eleverna ofta mycket otrevliga och till och med elaka mot varandra. Vad jag har förstått är att det är väldigt svårt för skolan att få en långsiktig lösning på sociala problem som uppstår i skolan då de ofta grundar sig i svårigheter barnen har hemma. Men bara för det kan det inte råda anarki på skolan. Något jag tycker är bra är att lärarna direkt tar tag i en konflikt när den uppstått och släpper den inte förrän den är löst. Då visar man barnen att ett "felaktigt" beteende har sina konsekvenser och att det är viktigt för både en själv och sina klasskompisar att man är schyssta mot varandra. Det tar på krafterna att jobba på ett nytt språk på en ny arbetsplats, men jag känner redan att det går bättre!

PRAKTIKVECKA 3-4: HÅRT KLIMAT MED MOBBING OCH MISSHANDEL / SVERIGE ÄR ETT PARADIS

Två händelserika veckor på praktiken har susat förbi. Två måndagar i rad (!) har jag fått gå på teater med skolan. Skådespelarna var mycket skickliga och då menar jag inte bara deras sätt att agera utan även att de inte lät sig störas av publiken. Första pjäsen missade jag mycket utav då det fördes ett himla liv av eleverna. För mig kändes det jättekonstigt och nästintill pinsamt att sitta där och tänka på hur mycket jobb som lagts ned på att kunna spela upp det där stycket och allt de får tillbaka är hånskratt, fula ord och störiga ljud. Denna måndagen avbröts helt plötsligt en akt och en av skådespelarna blev fly förbannad på en kille i publiken som tydligen suttit och förolämpat skådespelarna ett bra tag.

Jag börjar få mer och mer insyn i vilket hårt klimat som råder på Hauptschule-skolorna. Där säger inte barnen bara fula ord till varandra utan de misshandlar faktiskt varandra också. På tjejgruppen i måndags var två av tjejerna väldigt ledsna för att de blivit mobbade och slagna av sina klasskompisar. Jag vet inte om jag glömt hur vi kunde bråka när jag gick i mellan-/högstadiet men så elaka var vi inte mot varandra.

Jag får vara med på många känslomässigt gripande samtal. För mig är det fortfarande så att jag koncentrerar mig på vad orden som barnen och lärarna säger betyder och det är svårt att direkt känna in på vilket sätt de berättar och vad det betyder i ett större sammanhang. Till exempel så började en pojke under ett samtal att gråta när rektorn förbjöd honom att gå till skolan. Men inte förrän senare fattade jag att det inte var för att han inte fick gå till skolan som han började gråta. Han började gråta för att han var tvungen att stanna hemma. Efter sådana samtal har jag börjat inse hur många olika plan som problemen kan ligga på och att det är svårt för mig att snabbt dra slutsatser av det barnen berättar.

Vid många av samtalen verkar barnen/ungdomarna helt likgiltiga gentemot sina sårade klasskamrater, vilket jag till en början hade väldigt svårt att förstå. De försvarsmekanismer vi har leder oss dock till att agera utåt istället för inåt. För en mobbare blir det svårt att ta in att den faktiskt halvt förstört flera människors liv, det blir alldeles för jobbigt. Att erkänna för lärare och klasskompisar att man sårat någon är detsamma som att erkänna det för sig själv. Därför rycker de ofta på axlarna och säger att "das ist mir egal".

Jag har fått en helt annan syn på Sverige nu. Där finns det plats, det är rent och vi skiljer inte så tydligt på de som är "dumma" och de som är "smarta". Jag fick läsa igenom vad 9:orna på skolan skulle vilja jobba med i framtiden. Min uppgift var att sätta ett kryss på varje elev som valt ett yrke där Abitur och Studium krävs för det är ett orealistiskt mål för Hauptschule-eleverna. Det kändes i magen. I Sverige får alla som vill chansen att gå på gymnasiet och studera. Jag har förstått att det är ett privilegium att ha fått växa upp i det landet jag gjort. Både vad gäller studier och miljö. I Sverige kan jag gå ut i en stor skog och inte träffa en enda människa på flera mil. Det är inte konstigt att tyskarna ser Sverige som ett paradis.

PRAKTIKVECKA 5-6: TJAFS MED TJEJERNA / ATT ÅKA BERG-OCH-DALBANA PÅ ARBETSTID

Jag har märkt att jag har svårt att säga ifrån. Det får gå långt innan jag gör det. Det går emot min natur att bli arg. Ofta är jag för mesig i vissa situationer, men tror att det även beror på att jag är osäker på hur jag ska reagera på ett korrekt sätt. I måndags jävlades de med mig ganska så rejält, stökade ner hela grupprummet och började dra fram smink när vi skulle göra oss färdiga inför båtresan. Detta är naturligtvis vardagsmat för lärare, men jag blev ganska paff när tjejerna överhuvudtaget inte brydde sig när jag faktiskt till slut stod och skrek på dom att städa upp. Ibland känner jag mig bara helt matt, ser de oändliga problemen och förstår inte hur lärarna orkar hålla modet uppe. Men jag trivs oftast jättebra och är ledsen för att det bara är två månader kvar.

Jag får vara med om så mycket på min praktik! I måndags förra veckan åkte jag och min handledare med tjejgruppen till Unterbacher See och åkte trampbåt. Det var så fint, vackert, varmt och helt vindstilla. Handledaren placerade mig med de två tjejerna som har svårigheter med att få kontakt med de andra tjejerna i gruppen. För mig kändes det också bra eftersom jag tyr mig till de som är tystare och lugnare. Jag känner igen mig i dem och får lättare kontakt. Sen har jag inte hjärta att låta dem gå ensamma som de förmodligen för det mesta gör. Jag undrar hur ofta de tjejerna får ett vänligt leende i skolan. Tror det känns bra för dem att få lite uppmärksamhet av någon som är lite äldre.

Denna veckan var riktigt geil. I måndags var jag aerobicledare för tjejgruppen. Hade gjort en dans och fixat musik. Det var riktigt omtyckt och alla dansade duktigt med. Jag var imponerade över hur bra tjejerna kunde dansa! Under Psychodramat i måndags träffade jag en terapeut som kommer en gång i veckan till skolan. Henne fick jag jättebra kontakt med och vi satt en lång stund efteråt på handledarens kontor och pratade om livet. Det gillade jag. Idag var vi i Phantasialand i hela dagen och åkte berg-och-dalbanor. Jag gillar min praktikplats.

PRAKTIKVECKA 7-8: SUPPORT AV HÖGSTADIEPRAKTIKANTER / TOA-MÖTE

Nu har jag bara en vecka att skriva om, eftersom det är höstlov nästa vecka och jag passar på att åka hem till Sverige. Måste säga att det varit rätt svårt att koncentrera sig denna vecka på praktiken då jag längtat hem ganska mycket.

Det blev att stiga upp lite tidigare tisdag till torsdag. Denna vecka var skolinspektionen på skolan och jag och min handledare blev ombedda att göra frukost till dem. Så vi fixade kaffe, frukt och mackor till dem tre dagar i rad. Jag märkte hur alla skärpte till sig när Qualitätsprüfer-teamet kom för att kontrollera skolan och undervisningen. Jag tyckte det kändes lite löjligt att vissa lärare blev så uppspelta och nervösa i deras närvaro, samtidigt som det är ganska naturligt att ha respekt för auktoritära personer och alla vill ju visa upp sin bästa sida när man får tillfälle. Så kände även jag när jag bara skulle komma in i deras rum och ge dem mer kaffe.

En förmiddag hade jag, min handledare och hennes kollega Berufsgespräch med några av 9:orna. Denna gång träffade vi tjejerna. De har hittat praktikplatser och ska börja praktisera snart. Vi spelade ett frågespel som jag dagen före skrivit på datorn, skrivit ut och laminerat. Frågorna hörde till temat yrke/framtid och var en liten diskussionsuppvärmning. Sedan pratade vi om vad som är viktigt att tänka på första dagen på praktiken, hur man ska presentera sig, vad man ska ta med sig och ta på sig (Lebenslauf, Ausweis, Dresscode), hur man löser eventuella problem som kan uppstå, uppförande och så vidare. Det var en trevlig grupp med tjejer och det var kul att vara med. Annars har jag ju inte så mycket kontakt med de äldre eleverna eftersom min handledare oftast jobbar med eleverna i 5:an och 6:an. Jag kände även att jag kunde bidra med lite under diskussionen också eftersom praktik är alldeles aktuellt för mig.

Vi hade ett TOA-möte (Täter-Opfer-Ausgleich) med två killar som bråkat och slagits. Jag fick föra protokollet. Det mesta av samtalet gick ut på att förklara för en utav dem hur man för ett samtal och vad respekt gentemot vuxna betyder. Vi kom inte så långt i själva "Ausgleich:et" och bestämde oss för att fortsätta samtalet efter lovet. Nu ska jag njuta av min tid hemma i Sverige.

PRAKTIKVECKA 9-10: STRESSAD HANDLEDARE / DELFINSHOW I DUISBURG

Jag fick sluta redan nu på onsdagen då min handledare skulle till Hamburg och ha en utbildning i Psychodrama. Det spelade vi i måndags och det gick inte alls bra. Barnen ville spela Romarrike och Gladiatorer och utsåg mig till Kejsarinna. Alla skulle lyda mig och stå till tjänst och på sätt var jag centralfiguren i historien och hade det största ansvaret att föra leken vidare. Det var jättesvårt, speciellt när det är vissa barn som tar för sig mer än andra och jag inte alltid riktigt förstår vad som händer i leken. Min handledare och terapeuten var som tur där och kunde hjälpa mig.

Tisdagen var för mig väldigt lugn, jag fick sitta och göra räkningar och föra statistik. När jag inte hade något att göra skrev jag lite om mina funderingar kring min praktik. Min handledare hade jättemånga samtal och hade det så hektiskt att hon varken hade tid att äta eller gå på toa. Vid sådana tillfällen har hon inte heller mycket tid till att förklara på vilket sätt vissa saker ska utföras, vart hon tar vägen eller när vi ses igen.

Idag var det också lugnt. Jag fick vara med på TOA-möte med två killar som jag träffade innan lovet. Det var samma visa denna gången också. Den ena killen som var "der Täter" spelade oförstående, ifrågasatte psykologen och var otroligt envis. Så vi fick ännu än gång avbryta och killen som inte ville samarbeta åkte på en "Klassenkonferenz".

Förra veckan, sista lovveckan, var helt fantastisk. Jag ville inte att den skulle ta slut. Jag och min handledare hade fixat ihop ett lovprogram där 8 tjejer deltog. Vi åkte båt på Rhen, badade i Bergische Sonne i Wuppertal, var på nöjesfält i Oberhausen och var på Zoo och delfinshow i Duisburg. Varje morgon åt vi frukost tillsammans och lagade mat på eftermiddagen. Jag är så dålig på namn! Det tog mig 4 dagar att lära mig alla 8 namn. Det är nästan pinsamt. Allt som allt har jag haft två riktigt fina veckor och jag är ledsen över att det är så kort tid kvar.

PRAKTIKVECKA 11-12: RESA MED 30 HÖGLJUDDA ELEVER / DJUNGELNS LAG

Hela min praktiktid har jag förväntat mig att allt det roliga ska ta slut, men icke. Eftersom jag aldrig vet exakt hur kommande vecka ska se ut så blir jag glatt överraskad varje gång min handledare berättar vad vi ska göra. Förra veckan var vi och simmade med tjejgruppen. Jag har lärt känna tjejerna ganska bra nu och vi hade jättekul ihop i simhallen. Hade ett par väldigt intressanta samtal förra veckan också. En psykolog som kommer till skolan en gång varje vecka och jag hade en hel förmiddag ihop. Vi gick och köpte mat tillsammans och hade en bra pratstund. Jag tycker att det är jättespännande att få komma i kontakt med personer som har det yrket jag själv funderar på att välja.

I torsdags åkte jag med på SV-Fahrt. Med 30 st Schülervertreter (SV) åkte jag, min handledare och en kollega till ett Jugendherberge i Mönchengladbach. Dagen gick ut på att göra olika samarbetsövningar och lära sig vad man har för ansvar som Klassensprecher. Jag och tre killar gick ut i skogen för att lägga ut en bana med träpilar och andra tecken som de andra sedan skulle följa och till slut hitta oss där vi väntade med godisskatten. Det var en så kallad Fuchsjagd.

Alla skulle övernatta i Mönchengladbach, men jag åkte hem. Och det var lika bra det för jag var helt slut. Så högljutt och intensivt som det är att vara med 30 st elever, var det inte heller konstigt. Det är svårt att få dem att samarbeta och lyssna på varandra, de vill få fram sina egna åsikter (samtidigt), de vill vara störst och först och ofta är det djungelns lag som gäller. Såklart finns det de som sköter sig bra och som verkligen anstränger sig. De överröstas dock av den stora högljudda massan och glöms lätt bort. Det är synd att de som stör ofta omöjliggör fokuseringen på det som är positivt.

Idag är det måndag och jag har fått börja renovera en toalett som stått och förfallit. Inte världens roligaste arbete och stå där med en slö spatel och försöka ta bort gammal färg, men det var för en god sak! Meningen är att toaletten ska bli ett elevprojekt. Barnen ska få måla väggarna och göra fint där inne och när det är klart ska det bli en elevtoalett. Som det ser ut nu får inte barnen gå på toaletterna inne i skolan utan måste gå till en speciell byggnad utanför. Men det ska det bli ändrig på i och med den nya toan. Det tycker jag är bra!

PRAKTIKVECKA 13-15: KÖTTBULLAR OCH ÄPPELPAJ MED TJEJGRUPPEN / DET BÄSTA HALVÅRET I MITT LIV

Det kändes jobbigt att lämna praktiken igår. Ett mål som jag faktiskt lyckades uppnå de tre sista veckorna var att slappna av mer och leva lite mer "här och nu". Det blir nog i och för sig omedvetet så när man vet att det närmar sig slutet och man vill få ut det bästa av tiden man har kvar. De två sista veckorna var lika varierande som vanligt. Förra veckan bakade jag bullar till tjejgruppen som dom kunde smaska på när vi kollade film, jag gick med en kille till sin praktikplats på ett dagis och såg till att han blev bra omhändertagen, vi hade Projektwoche där jag och min handledare hade en cafeteria med några tjejer på skolan. Det har varit väldigt kul med ett så omväxlande schema, men det har också gjort det svårt för mig att komma in i några rutiner och lära mig någonting väldigt bra.
För att kunna göra ett bra jobb som Schulsozialarbeiter i Tyskland tror jag att man har mycket stor fördel av att ha tyska som modersmål. Känslor och komplexa problem är det svåraste man ska beskriva och att man är tvungen att uttrycka det på ett anpassat sätt till personen eller situationen gör det hela ännu svårare. Igår på min sista dag så fick jag föra protokollet på ett TOA-möte. Det gick riktigt bra och jag märkte verkligen hur mycket jag utvecklats vad gäller hörförståelsen. Då kunde jag känna mig stolt över mig själv.

Sista veckan var väldigt lugn och mycket lyckad. I måndags lagade jag köttbullar och äppelpaj med tjejgruppen, vilket blev mycket uppskattat. Jag fick säga hej då till tjejerna vilket kändes väldigt tråkigt. De är så söta när de springer fram till mig, skriker "Frau Bergstedt" och vill kramas. Blev faktiskt rätt bra kompis med dem mot slutet. Jag fick ett fint svensk-tyskt avsked med middag på IKEA med min handledare och några av lärarna. Åh, vad jag kommer sakna dom. Tittade spontant in på sekretariatet för att säga hej då och fick då ett halsband.

Det kommer nog dröja ett tag innan jag inser vad min praktiktid faktiskt har inneburit för mig. Jag behöver lite distans till en så intensiv praktik för att till fullo förstå vad jag varit med om och vad jag själv anser om det jag upplevt. Det är utan tvekan jag säger att detta varit det bästa halvåret i mitt liv. Tack för att jag fick den här chansen.